Sala!
Okej nu är det bokat. Jag och Josefin (som förövrigt går mig på nerverna just nu) äntrar Sala den 11 september. Det förväntas Limousin, skumpa och jordgubbar på ankomstplatsen. Nej skämt o sidor men partaj ska det då definitift vara. Har fått lite inside information om en viss peron, kan dock inte avslöja något här, a promice is a promice.
Jag vill ägna ca 4 minuter åt at be om ursäkt för lite som inträffar när jag får kortsluting:
Förlåt Maja, för att jag alltid hackar på dig. Såg på din min imorse när du kom (äckligt trött) till skolan och jag påpekade att du hade pierres byxor på dig, att du inte var särskilt intresserad av att skojja vidare med det.
Förlåt Elin, För att jag kanske råkade hjälpa Erika att skriva sms till dig. Det finns inga direkta ursäkter förutom att jag var i desperat behov av en tenniskompis och var (obefogat) sur på dig innan. Somsagt ingen vettit att komma med. Men det va inte mitt brightaste moment jag haft. I'm sorry BFF!
Förlåt Josefin, för att jag la på luren och tryckte av när du försökte ringa upp, men jag är fruktansvärt trött på ditt sätt gentimot mig. Det går över om en stund och i stundens hetta var de det ända rätt. Har dock fortfarande inte lust att prata. But I love you for being you anyhow.
Det var skönt, upp till bevis om dom läser det eller inte. Jag har kommit på att jag ofta inte gillar att prata med folk. Jag blir gärna förbannad när folk tjatar om saker som jag gjort långt tillbaka och inte fattar att jag har ändrats. jag tror att om jag ska vara ärlig så har ingen annan förutom min mamma, pappa och uffe samt låtsasmamma.. berömt mig på jävligt länge. Känns som att alla tar mig så mycket för givet, jag är så stark , jag klarar ditt och jag klarar datt. Men, jag ska inte säga för mycket, kanske är det mig det är fel på? Kanske upplever folk mig som taskig? Jag har ärligt ingen aning. jag blir bara ständigt upplyst om vad jag inte kan, vad för dåligt jag gör och vad jag "brukar" göra -(i negativ form).
Okej slut på gnällande, dags för mig att - to build a bridge and get over it?
Det är något som fattas i mitt liv just nu, jag känner det. Ingenting och ingen känns bra. Jag tål ingen härifrån just nu.
Jag saknar min flykting, skapligt mycket som hon själv skulle sagt.
I'm Out.
Jag vill ägna ca 4 minuter åt at be om ursäkt för lite som inträffar när jag får kortsluting:
Förlåt Maja, för att jag alltid hackar på dig. Såg på din min imorse när du kom (äckligt trött) till skolan och jag påpekade att du hade pierres byxor på dig, att du inte var särskilt intresserad av att skojja vidare med det.
Förlåt Elin, För att jag kanske råkade hjälpa Erika att skriva sms till dig. Det finns inga direkta ursäkter förutom att jag var i desperat behov av en tenniskompis och var (obefogat) sur på dig innan. Somsagt ingen vettit att komma med. Men det va inte mitt brightaste moment jag haft. I'm sorry BFF!
Förlåt Josefin, för att jag la på luren och tryckte av när du försökte ringa upp, men jag är fruktansvärt trött på ditt sätt gentimot mig. Det går över om en stund och i stundens hetta var de det ända rätt. Har dock fortfarande inte lust att prata. But I love you for being you anyhow.
Det var skönt, upp till bevis om dom läser det eller inte. Jag har kommit på att jag ofta inte gillar att prata med folk. Jag blir gärna förbannad när folk tjatar om saker som jag gjort långt tillbaka och inte fattar att jag har ändrats. jag tror att om jag ska vara ärlig så har ingen annan förutom min mamma, pappa och uffe samt låtsasmamma.. berömt mig på jävligt länge. Känns som att alla tar mig så mycket för givet, jag är så stark , jag klarar ditt och jag klarar datt. Men, jag ska inte säga för mycket, kanske är det mig det är fel på? Kanske upplever folk mig som taskig? Jag har ärligt ingen aning. jag blir bara ständigt upplyst om vad jag inte kan, vad för dåligt jag gör och vad jag "brukar" göra -(i negativ form).
Okej slut på gnällande, dags för mig att - to build a bridge and get over it?
Det är något som fattas i mitt liv just nu, jag känner det. Ingenting och ingen känns bra. Jag tål ingen härifrån just nu.
Jag saknar min flykting, skapligt mycket som hon själv skulle sagt.
I'm Out.
Kommentarer
Trackback
